Kaffe och te, nu vill jag inte vara me! h3h3

Först var det te, och sen var det kaffe. Jag tror fan jag har underskattat min klantighet lite. Jag har alltid vetat att jag har varit klantig, men jag har inte trott att det är på en så hög nivå. Jag hade på mig ett vitt linne och tänkte vara lite sommarfin men självklart så lyckas jag spilla kaffe över hela tröjan! Jaha, najs liksom. Bara att köpa en ny tröja som man kan ha på sig. Eeeh, jag erkänenr en gång för alla - jag är klantig!


okej, jag snodde bilden från google nu men ni förstår grejen, mina var mycket värre också!!

Say what?!

Eeeh, jag måste typ vara den klantigaste i hela världen. Jag går upp och tänkte koka lite te så jag sätter på kastrullen och sätter mig vid datan för att vänta på att vattnet ska bli klart. Jag tycker det tar ovanligt lång tid men reagerar inte så mycket över det utan fortsätter göra ingenting. Efter ett tag tycker jag att det börjar lukta lite konstigt så jag kollar runt och försöker komma på vad det är, men upptäcker ingenting så jag bryr mig inte. Men lukten blir allt starkare och starkare när tiden går och jag börjar undersöka brödrosten och diskmaskinen utan resultat. Efter ca 20 min tycker jag att tevattnet har tagit lite väl lång tid på sig att koka upp, jag menar det brukar ju bara ta några minuter, så jag går och kollar. Jag öppnar kastrull-locket men ser inget vatten. "Men vafan, har allt vatten kokat bort eller? Men det har ju aldrig börjat koka?" Då inser jag vad lukten kommer ifrån och varför mitt tevatten aldrig blev klart - jag hade satt på kastrullen utan något vatten i! Smart Emma! Men allt löste sig tillslut och nu sitter jag här med mitt te, mums!

När mina fingrar inte känner mer, när mina ögon inte längre ser, när livet vänder ska jag ännu be - come give me love, come give me love!

Haha vad na är det för fel på mig? Jag sitter här och bara stirrar ut i luften och vet inte om jag ska skratta eller gråta? Jag är så jävla glad på ett sätt men ändå så jävla ledsen. Jag känner tårarna bränna bakom ögönlcken helt utan anledning som vanligt, men samtidigt är jag lyckilgare än jag någonsin varit. Vad betyder det? Kan man vara glad och ledsen på samma gång och vad är det i så fall man känner?

Allt är över nu, vad finns det mer? Typ inget kvar i skolan, basketen är slut. Jag har inga måsten, jag har inget alls typ. Jag är tom, eller nåt. Jag har mycket att göra men ändå inte. Hur fan ska jag veta vad som är rätt? Jag är nog bara jävligt förvirrad helt enkelt, eller? What? Om inte ens jag själv försår vad jag håller på med, hur ska någon annan göra det? Är det normalt att tänka så här förresten, är det bara jag som aldrig förstår mig på mig själv eller gäller det alla? Jag är typ i en bubbla eller något, har så jävla svårt att bestämma mig för något. Jag är fan psykiskt instabil!

Nu ska jag duscha tror jag, eller kanske göra något annat, får se. Tror jag lider av ambivalens....

PEACE

GULD TILL FAMILJEN!!!!

DET HÄR ÄR SÅ JÄVLASJUKT OBESKRIVLIGT UNDERBART!!! JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN!! VI GJORDE DET, VI VANN, VI TOG GULD!!!!!! SÅ FUCKING JÄVLA UNDERBART!! OCH EXTRA PLUS ATT VÅRA KÄRA BRÖDER OCKSÅ TOG GULD! JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN, JA GRÅTER AV LYCKA! KÄRLK TILL ER TJEJER, KÄRLEK!!!





Min nya idol

http://video.se.msn.com/watch/video/femarig-mastare-pa-ukulele/6f9el7fg

It's a hard time faking a smile when I feel like I'm falling apart inside


RSS 2.0